Kulturen är en del av vår gemensamma välfärd

Jag tror att de flesta ser kulturlivets utbud som en självklar del av sommarens utflykter. Värmland har mycket att erbjuda! Jag inledde sommaren i Fryksdalen där kulturen ständigt får nya uttryck utifrån stolt kulturarv. Berättarladan i Västanå erbjuder Kejsaren av Portugallien, en av Lagerlöfs älskade berättelser.

Populärt är också midsommar i ”gropa” i Ransäter där folklustspelet Värmlänningarna ständigt förnyas till publikens glädje. Värmlands museums Finnkulturcentrum med Ritamäki och de övriga finngårdarna visar ett viktigt värmländskt kulturarv.

Kulturkommunen Arvika är ett konstnärligt nav med Rackstadsmuseet och Ingesund (folkhögskola och musikhögskola) som exempel på västra Värmlands kulturliv. Säffle kommun har utsetts till årets konstkommun och att uppvärdera offentlig konst är enligt Konstnärerna riksorganisation ”ett framgångsrecept för en attraktiv kommun för boende och arbetande.” Vänder du kosan österut finner du i Kristinehamn en världskänd Picassoskulptur och ett ansett konstmuseum med nationell räckvidd. I Karlstad finner du ett av sex operahus i landet.

Kulturen är en del av vår gemensamma välfärd. Precis som sjukvård och skola finansieras gemensamt och kommer alla till del, är kulturen ett välfärdsområde. Den svenska kulturpolitiken har historiskt byggt på synsättet att kulturen är en del av den generella välfärden samt ett sätt att upprätthålla demokrati och yttrandefrihet.

Svensk kulturpolitiks centrala mål garanterar ett starkt kulturliv för att alla i hela landet ska ha möjlighet att ta del av kultur av hög kvalitet och en infrastruktur som ger kulturskaparna förutsättningar att utöva konstnärligt skapande. Detta kräver också en långsiktigt hållbar offentlig finansiering.

I dag utsätts den gemensamt finansierade kulturen för attacker från högerkonservativa krafter. De statliga anslagen till kultur och folkbildning dras ned och kulturbudgeten är för tredje året den lägsta på tjugo år. I Värmland blir det ett minus om nära en halv miljon till den regionala kulturen för 2025. Oron att staten ska fortsätta dra undan sitt ansvar för kultur i hela landet är stor.

Mot den offentligt finansierade kulturen ställs nu privat finansiering. Regeringen har tillsatt en statlig utredning för att se över hur den kan öka. Det är välkommet och det finns inget motstånd mot att bredda finansieringen utöver det offentligas ansvar. Det konstaterar Myndigheten för kulturanalys (MYKA) i sin rapport om kulturens finansiering (2024).

Men man redovisar också att det finns en oro för att den offentliga finansieringen ska minska och att det idag är hushållens bidrag som står för den största andelen av den privata finansieringen som ihop med det ideella arbetet utgör en betydande del av kulturens finansiering.

MYKA trycker på att ökad privat finansiering kräver långsiktighet (se över skatteregler är ingen quick fix) och att förändringar behöver förhålla sig till de nationella kulturpolitiska målen; bl a att bevaka kulturens oberoende och risker med projektifiering. MYKA menar också att det är viktigt att stärka konstens och kulturens ställning i hela samhället och att en ”positiv signal om hur man från politiskt håll värderar konst och kultur” kan få fler delar av samhället att öka engagemanget för en breddad finansiering av kultur.

Vi som har politiskt ansvar för kultur har en central uppgift att stå upp för vikten av kultur som en självklar del av samhället och som en del av den generella välfärden. En offentlig finansiering lägger grunden för alla människors möjlighet att ta del av allt det fantastiska och fantasirika som kulturen erbjuder.

I dagens mörka och osäkra omvärld är kulturens betydelse för samtiden och för en framtid att tro på av en helt avgörande betydelse. Nu väntar en sommar med efterlängtad ledighet för många av oss. Jag önskar alla värmlänningar och gästande en njutbar sommar i Värmlands blomstrande kulturliv!

Sofia Magnusson (S)
Ordförande i kultur- och bildningsnämnden Region Värmland