Debatt: Arbete åt alla är det viktigaste av allt
Nästan fyrahundratusen människor som vill och kan jobba men som inte får chansen, är ett monumentalt misslyckande för regeringen. Sveriges arbetslinje måste återupprättas och utgå från analysen om att välstånd byggs genom full sysselsättning och välutbildad arbetskraft i högproduktiva och trygga jobb.
Arbetslösheten i Sverige är på rekordhöga nivåer och utgör ett hot mot samhällsgemenskapen och välfärden.
Nästan fyrahundratusen är anmälda hos Arbetsförmedlingen och särskilt alarmerande är arbetslösheten för unga. Antalet inskrivna på Arbetsförmedlingen i åldern 18-24 år ökade med 14 procent mellan tredje kvartalet 2023 och samma kvartal 2024.
En arbetslöshet runt 7 procent och närmare 45 000 arbetslösa unga vuxna borde vara högst på dagordningen när vi vet vad ungas utanförskap har för pris.
Om vi adderar statistiken för UVAS – unga vuxna som inte arbetar eller studerar – redovisar Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor en förskräckande siffra om totalt ca 130 000 unga från 16 år till 29 år i den gruppen (statistiken är från 2022).
Att inleda vuxenliv i arbetslöshet ökar riskerna för bestående utanförskap, ohälsa och risk för att rekryteras in i kriminalitet. Likaså är det förödande att barn inte får se sina föräldrar gå till jobbet på morgonen.
Sveriges välstånd och samhällsgemenskap har historiskt byggts på välutbildad arbetskraft och en arbetsmarknad med högproduktiva jobb. Ett jämlikt utbildningssystem, den svenska modellen och en aktiv arbetsmarknadspolitik med möjligheter till omställning har varit viktiga.
Lågproduktiva jobb och osäkra anställningar var länge undantag på svensk arbetsmarknad. Full sysselsättning var övergripande mål för Socialdemokraterna och för svensk arbetsmarknadspolitik vilket länge resulterade i låg arbetslöshet.
När marknadsliberala värderingar fick fäste i den svenska samhällsdebatten från 1980-talet och framåt påverkade det synen på målet om full sysselsättning och högproduktiva jobb. Timbro-högern lanserade en ny ”arbetslinje” och definitionen av arbetarparti omformades av högerns PR-konsulter.
Målet om full sysselsättning och högproduktiva jobb övergavs. Skapade behov har pressat fram ”enkla jobb” med låga löner; de cyklande matbuden är ett talande exempel på den lågproduktiva arbetsmarknad som existerar - samtidigt som arbetslösheten är den högsta på decennier.
Parallellt är behovet av rätt utbildad arbetskraft, för viktiga samhällsbehov, i privat och offentlig sektor skriande! Elektriker, rörmokare, kockar, mekaniker och undersköterskor efterfrågas.
Brist på rätt utbildad arbetskraft gör att företag inte kan expandera, välfärden är sårbar och den gröna omställningen går på lågvarv.
Arbetslösheten har också negativa effekter när skatteintäkter för staten och kommunerna minskar medan offentliga kostnader för a-kassa, försörjningsstöd och bostadsbidrag ökar.
Även kostnader för sjukvård och sociala insatser ökar när utanförskap och ohälsa följer i arbetslöshetens spår.
Behoven av utbildningsinsatser i befolkningen är hög, men regeringen förhåller sig passiv. Insatser som kan höja utbildningsnivån och göra de arbetssökande anställningsbara, till exempel arbetsmarknadsutbildning och etableringsjobb, är idag på ett minimum.
Behov av grundskole- och gymnasiekompetens som några grupper av de arbetssökande har kan mötas framgångsrikt av folkhögskolorna, men även här görs nedskärningar.
För en starkare samhällsgemenskap, en grön omställning och fungerande välfärd är det av avgörande betydelse att Sveriges arbetslinje återupprättas.
Analysen om att välstånd byggs av en välutbildad arbetskraft på en välfungerande arbetsmarknad med stor andel högproduktiva och trygga jobb, gäller ännu.
Ingen annan enskild politisk fråga kan vara viktigare i svensk inrikespolitik och för det socialdemokratiska partiet idag än målet om full sysselsättning.
Sofia Magnusson
Ordförande för Karlstads arbetarekommun.